Jordförband - kort
Bilar och lastbilar får allt mer inbyggd elektronik och i med det fler elektriskt ledande skruvförband. Dessa förband jordas någonstans på chassi, hytt eller motor. Det kan vara upp till ett 30 tal olika jordpunkter på ett fordon. För det används olika typer av fästelement såsom skruvar, muttrar, brickor och kabelskor.
Fordon är negativt jordade, vilket innebär att batteriets negativa pol vanligen är direkt ansluten till fordonets stomme. Denna utgör därför returledare för bilens elektriska system. Försiktighet rekommenderas så man inte oavsiktligt kopplar batteriets pluspol till bilens jordade delar genom ovarsam användning av verktyg, t ex skiftnyckel.
Jordning är nödvändigt för elektriska kretsar i fordon som inte har fysisk kontakt med jord. Jordningen ger en gemensam nollreferens och dämpar störningar och strömstötar. Jordningen eliminerar också uppbyggnad av transienta och statiska spänningar och skyddar mot kortslutning.
Undermålig ledningsförmåga och undermålig jordning kan orsaka stora problem. Felaktig design kan resultera i driftstörningar eller i värsta fall bränder. En god design varar fordonets livslängd.
Några viktiga faktorer som påverkar funktionen är förutom att leda ström att ha ett bra korrosionsskydd samt god och säker monterbarhet i massproduktion. Olika tillverkare har olika lösningar och kravsättning på bland annat ledningsförmåga eller konduktivitet och korrosionsskydd.
Ledningsförmågan skapas genom någon typ av metallisk kontakt . Vanligt är olika typer av skruvar ihop med gängade eller ogängade svetsmuttrar. I övrigt används diverse låsmuttrar och alla möjliga typer av brickor och kabelskor för att ge bra kontakt.
Figur 1. Elektrisk övergång i ett gängformat skruvförband. Elektrisk terminal kläms mot en mutterfläns med hjälp av en gängformande skruv. Muttern är en ogängad svetsmutter. Pilarna visar strömmens väg där impedansen är som lägst.
Gängformande skruv kan med gott resultat användas i jordförband. T ex en så kallad Taptite Corflex I skruv, d v s en motsvarande 10.9 skruv med induktionshärdad spets som också har en Taptite 2000 geometri på skruvspetsen. Ytbehandlad med elektrolytiskt Zink-Nickel ger den dragen i en ogängad motsvarande klass 10 mutter en bra elektrisk övergång med låg impedans. Kabelterminalen kläms då mellan skruvskallen och mutterflänsen. Muttern svetsas från ”fel sida” d v s mutterflänsen ligger ovanpå plåtdelen, inte på andra sidan.
Fästelementens ytbehandlingar varierar också kraftigt. Några vanliga koncept är zink, zinkjärn, zinknickel, tenn, försilvring och förkoppring. Valet bestäms ofta av ledningsförmåga, korrosionskrav, pris och tillgänglighet. En bra ledningsförmåga kan ha mindre bra korrosionsskydd och vice versa. Eftersom kraven varierar ganska mycket varierar även koncepten ganska mycket.
Figur 2. Exempel på elektriskt ledande förband/jordskruvar.
Uppdaterad 2014-10-29
|
